Älvfolk

Älvfolkens ursprung och natur är höljt i dunkel. Att de är utomvärdsliga på något vis står klart, och att de är mer ande än materia.

De är ett farligt folk, inte agressiva men de kan vara oberäknerliga. Det verkar finnas någon sorts Sidledes (ett ord magiker och lärda använder, och älvfolken inte sagt emot), där älvfolk är om de inte är i den fysiska världen. Dimma är ett tecken på att Sidledes är nära den fysiska världen, och kan uppkomma om så att säga dörren inte är stängd. Särskilt i gränsområden kan det hända. Gränsområden och portar är exempelvis ett hassel- eller havtornssnår som växer där två bäckar förenas, en underlig öppning i en mur mitt i skogen, vissa tjärnar som alltid har spegelblankt vatten, med mera.

Älvfolken själva kallar ofta Sidledes för Det Eviga Riket, De Odödliga Vidderna, Den Eviga Sommarens Land, Tusenstjärneriket eller liknande långa, beskrivande namn. De kan kliva sidledes dit nästan när de vill, men det är svårare att dra med sig icke-älvfolk om det inte är i ett gränsland.

Där älvfolk, ett eller fler väsen, bor och aktivt har ett intresse är ofta vattnet renare, luften klarare och jorden mer bördig. Men det sker inte utan utbyte. Sköter sig människor (eller andra boende) i närheten dåligt, kan älvfolken få nog och flytta. Det händer också om byar växer och blir städer – få älvfolk tycker om städer, de är för mycket i samklang med natur och känsla, för att tycka om allt det artificiella och människoskapade som städer innebär.

Läs mer på vår wiki HÄR